SPB (Sveriges Pyroteknik Branschförbund) har med jämna mellanrum, från medlemmar och återförsäljare av fyrverkerier, fått frågor om vad som får regleras i lokala ordningsföreskrifter. Nedan finns SPB tolkning av hur Ordningslagen skall tillämpas. Tolkningen baserar sig på Ordningslagen (SFS 1993:1617) och den proposition (1992/93:210) som låg till grund för Ordningslagen.
Enligt 7 § Ordningslagen får pyrotekniska varor får inte användas utan tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom. För innehav och användning av pyrotekniska varor vid vissa idrottsarrangemang finns i 5 kap. Lag (2009:101).
Enligt 9 § Ordningslagen får Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor.
Med andra ord tillståndsplikten beror på tidpunkt, plats och andra omständigheter. Dessutom är tillståndsplikten kopplad till att det skall innebära risk för skada eller beaktansvärd olägenhet för person eller egendom. Av propositionen framgår tydligt att t.ex. vid nyår är olägenheten med att använda fyrverkerier mindre än vid andra tidpunkter på året. Detta beror på de traditioner vi har beträffande användning av fyrverkerier vid nyår. De fyrverkerier som avses är s.k. konsumentfyrverkerier. SFBs tolkning är att det t.ex. i samband med nyår inte behövs tillstånd om inte kommunen har gjort någon inskränkning i lokala föreskrifter, se nedan. När det gäller att använda konsumentfyrverkerier vid tidpunkter på året då fyrverkerier inte vanligen används anser vi att polisen skall kontaktas.
Vid anordnade av ett arrangemang där en större mängd pyrotekniska varor av kvalificerat slag kommer till användning för nöjesändamål, s.k. jubileumsfyrverkerier och liknande evenemang, nämns i propositionen att tillstånd vanligtvis krävs, om de anordnas i närheten av någon bebyggelse av betydelse eller där ett större antal människor uppehåller sig. SFBs uppfattning är att man alltid skall kontakta polisen och fråga om tillstånd behövs för den senare typen av fyrverkerier. En sådan förfrågan bör naturligtvis ske i god tid innan användningen.
Kommunen har som framgår av 9 § i Ordningslagen, se ovan, möjlighet att ge lokala föreskrifter. I propositionen anges att tillståndskravet genom lokala föreskrifter kan utvidgas att generellt omfatta t.ex. vissa platser eller användningen av vissa pyrotekniska varor. Skadan eller olägenheten måste emellertid vara så påtaglig att den är beaktansvärd. Inte heller får genom en lokal föreskrift läggas onödigt tvång på allmänheten eller annars göras någon obefogad inskränkning i den enskildes frihet. Propositionen talar om att totalförbud bör ges ett mycket begränsat geografiskt tillämpningsområde, t.ex. ett område kring ett sjukhus, vårdhem och innetorg. När det gäller tillståndsplikten anges inomhus som ett sådant ställe där generell tillståndsplikt kan gälla. I propositionen anges också följande:
- Regleringen skall utformas så att den leder till efterlevnad utan att skapa onödig byråkrati för allmänheten och administrativt krångel för myndigheterna.
- Polisen måste ha möjlighet att effektivt kontrollera efterlevnaden av tillstånd i de fall detta behövs.
- Det är naturligtvis från kriminalpolitisk synpunkt inte godtagbart att det gäller en ordning som innebär att ett stort antal personer vid ett och samma tillfälle medvetet eller omedvetet bryter mot ett straffsanktionerat krav på tillstånd, vars efterlevnad polisen med hänsyn till omständigheterna saknar praktiska möjligheter att övervaka och som det från det allmännas sida inte finns någon egentlig anledning att ingripa mot.
Enligt SPB innebär detta att en generell tillståndsplikt inte kan införas i en kommun. I de fall kommunen fattar beslut om tillståndsplikt eller förbud måste den vara mycket geografiskt begränsad.
Kommunala beslut har överklagats i ett antal fall. Domstolarna delar SPB:s uppfattning, se beslut nedan.
Förvaltningsrätten i Falun angående Leksands kommun
Förvaltningsrätten i Växjö angående Mörbylånga kommun
Förvaltningsrätten i Växjö angående Växjö kommun